Som alla vet så har det ju hänt en tragisk olycka på Kolmården -
en anställd omkom inne hos vargarna.
Jag jobbar ju då på Kolmården just nu som de flesta vet och jag jobbade ju även i söndags dårå när detta hände.
Nej, jag såg ingenting, d gjorde ingen.
Men det var en väldigt sorglig dag på jobbet.
Vi fick reda på lunchtiden där att det hade hänt något väldigt allvarligt inne hos vargarna och två ambulanser och en polis befann sig där. Senare under dagen fick vi reda på att en anställd som jobbade med vargarna dagligen hade blivit ihjälbiten.
Under dagen hann man lixom inte tänka så mycket på det eftersom man hade så fullt upp med alla gäster o va tvungen att va glad, men när vi slutat blev vi alla kallade till ett möte.
Vi blev informerade om vad som hade hänt och det konstiga där var att det inte lixom va många av oss som kände henne men inte heller ett öga där inne va torrt.
Det var riktigt sorgligt att få reda på allt men d sjukaste va ändå att vi fick reda på att det var någon som hade tipsat Aftonbladet om händelsen, så parken kryllade ju av journalister från alla tidningar o allt.
Lixom Aftonbladet blev tipsat av någon att det hade hänt innan ens all personal viste om någonting. Så jag tycker ju att det låter som att det skulle ha varit någon från personalen som tippsade dom eftersom det inte va en publik inhägnad som vargarna var i.
O var det en personal som tippsa så säger ja bara.. SPARKA ASET!
Man gör inte så, det är inte okey!
Iaf så var det väldigt berörande att se hur rörda alla blev av händelsen, även vi som inte kände henne. Det bevisar ju faktiskt att människor verkligen har ett hjärta.

Idag var det minnes stund för henne på Kolmårdens kyrka.
Vi beslutade oss för att gå så vi fick en bild av vem det är vi pratar o fäller tårar för.
Det var jätte fint!
Bildspel visades på henne o hennes tid på Kolmården samtidigt som hennes favoritmusik spelades.
O man kunde inte låta bli att fälla tårar när man ser hela hennes familj o alla hennes vänner som rent av bryter ihop o gråter.
Allt var så passande, allt var så fint men ändå så var allt så sorgligt!
Men det var skönt att få ha gått på minnes stunden. Det känns nu som man har fått en blick av hur hon var som person, o hon verkade som en riktigt härlig tjej. Så nu kan man på nått sett lägga det bakom sig, hur tragiskt det än låter, men det känns iaf bra. Lr iaf bättre.

Jag vet att det kanske låter jätte konstigt att ja gråter för någon ja inte kände. Men det går inte att förklara..
Samhörheten som plötsligt uppstod hos alla, konstigt hur sånt händer..
Iaf så ville ja bara skriva detta inlägg för att hedra henne, hennes familj o framför allt hennes sambo.
Jag hoppas att dom finner styrkan att gå vidare. Jag vet inte om jag hade klarat det om jag fick samma besked..

...

1 kommentarer

syster

20 Jun 2012 22:34

Tycket inte det är konstigt att det berörde dig.

Såna här saker är sorgliga. Det var nästan att jag grät av att läsa det min "lärare" skrev och av att läsa det här som du skrivit.

Hoppas du mår bättre snart <3 Kramar.

Kommentera

Publiceras ej