Igår sprang jag mitt 5:e lopp i år!
Jag o Chrille åkte upp t Stockholm vid lunch o åt mat vid 14 tiden på Heron city. Sen åkte vi vidare o kollade in området o hittade parkeringen o duscharna.
Loppet skulle inte starta förens 19.30 så vi hade ju gott om tid kvar så vi åkte runt lite o letade säkerhetsnålar t våra nummerlappar. Vi hittade det tillslut på Coop där i närheten. Där fikade vi oxå ert tag innan vi åkte bort till parkeringen o gjorde oss iordning.

Redo för att ge oss ut på Nattruset! En 5km lång bana som man springer i skogen, full av lera i träsk o diken!
På dagen hade ca 2000 personer redan sprungit denna bana, Tjurruset, så det var lagom upptrampat för oss sen oxå 😂
Vi valde att springa nattruset för att det verkade roligare att springa i totalt mörker. Man fick en varsin pannlampa vid start bara annars var det kolsvart!
Vi var ca 370 personer som alla startade samtidigt o d va riktigt häftigt o se. En hyfsad kort löptur sen va man inne i skogen o redo att hoppa ner i ett lerdike 😆

Det här va så sjukt roligt lopp!
Inte alls långt in på loppet var d dags att smutsa ner sig o adrenalinet drog igång direkt o höll igång ändå t mål.
Vi hade verkligen ingen aning om vad vi gett oss in på o vi trodde absolut att det skulle va lera upp till knäna o att man skulle vara genom diken upp t midjan men vi va absolut inte beredda på det här!
Vissa ställen fick man helt ärligt simma genom lerdiken för att ta sig över till andra sidan!
De första 3,3 km gick jätte bra! Vi var inte alls trötta eller andfådda utan vi va helt chockade över hur lätt allt kändes. Där var andra vätskestationen o dom som inte hade hunnit passera där efter 1 timma fick avbryta. Vi vet inte alls vilken tid vi hade där men under 1 timma iaf o d va vårt mål.

Dom hade sagt att sista 1,7 km skulle va sjukt jobbiga o d fick vi verkligen känna på!
Först kom vi då till Skotapparträsket o där hade man tjock lera upp till knäna som man pulsade igenom sjukt långt! Nästan första steget jag tog så tog det stopp, jag satt helt fast! Jag fick verkligen ta i med hela kroppen för att få upp benet o kunna ta en kliv framåt o varenda kliv jag tog så fastnade jag igen! Där kom pulsen o flåset! Så sjukt jobbigt att ta sig igenom!
Volontärerna skrek: höga knän, snabba fötter!
O d stämde helt! Rörde man inte på fötterna hela tiden så sjönk man ner o fastnade! Detta gällde under hela loppet, inte bara under den här etappen. Vid flera tillfällen så sjönk man ner eller trampade ner i ett hål som inte syntes under vattnet o leran så man föll ner så man hade vatten upp till hakan. D va bara kravla sig upp igen o fortsätta.
Sista hindret var Långadiket. Har för mig att det var 600 meter. Det var ett vatten fyllt dike där man ibland hade vatten upp till bröstkorgen o ibland fick man simma för att ta sig fram.
Där såg man inget i vattnet så d va ju stenar, grenar o stubbar lite här o var som man slog i.
Här hade folket glesat ut oxå så vi va inte många här samtidigt. Men tyvärr så stannade dom framför oss upp emellanåt o när man stod still så kände man hur jäkla kallt vattnet var! Men vi tog oss förbi dom iaf. Att stå stilla nån stans var ingen idé!

Det stog volontärer lite här o var o dom va så sjukt glada o peppande! Dom klappade o hejade o pushade riktigt bra så d va jäkligt kul!
Så hela loppet va svinroligt men sista tiden i diket med vattnet så började det göra ont i kroppen av kylan! Jag kände inte mina tår alls o mina fingrar höll på att domna bort.
På vissa ställen kunde man krypa upp o gå på land men sen va d vara hoppa ner i vattnet igen. O tillslut när diket tog slut så va man så jäkla glad att det var över o då var det inte långt att springa in i mål!

Väl i mål så fick vi medalj, banan, bar, recovery drink, kanelbulle o varm choklad.
Har aldrig nånsin varit så lycklig över att få en kanelbulle o varm choklad!😍
Vi kom i mål på 1h, 27min.
Jag tror helt ärligt vi hade kunnat korta tiden betydligt om vi inte hade behövt stanna upp så mycket för folk framför som inte vågade hoppa ner i vattnet o sånna saker.
Men vi e sjukt stolta över våt tid ändå!
Vilken känsla att ha klarat detta lopp!
Samtidigt som man va så extremt frusen så man så extremt uppe i varv o va så jävla lyckliga!
Vi hade hejat på varandra o stöttat varandra så jäkla bra under loppet o d kändes så tryggt att ha Chrille brevid sig hela tiden!
D va ju helt kolsvart o vissa stunder viste man inte alls vart man va på väg eller om man nånsin skulle ta sig upp frpn vattnet o leran där man nästan bara sjönk igenom men vi klarade det tillsammans o vi va så jäkla grymma!
Vi båda e så förundrade över hur "lätt" det ändå gick. Men vi kom på att det va så jäkla hög adrenalin dos så man gick ju på högvarv hela tiden!

Efter loppet kom dock det allra jobbigaste!
Parkeringen var 2,5 km ifrån området så den biten va ju inga problem att gå till start. Men efteråt när man va så kall o lerig så var det så hemskt plågsamt!
Det var ca 8 grader ute just då såg vi kär vi kom t bilen. Men vägen dit kändes som flera mil för mig!
Jag hade ingen känsel i mina tår o fingrarna va helt på väg bort. Ja spände mig så dant så det smärtade i hela rygg, axlar o nacke. O tillslut började jag hacka tänder o kände att om vi inte skulle va framme snart så hade jag börjat gråta så ont hade jag i kroppen!
Väl vid bilen så hade vi gjort iordning en varsin påse med ombyteskläder, handduk o tvål. Det fanns tält med duschar som dom hade satt upp. Ett stort tält för damer o ett för herrar. 
Där inne va man ju inte pryd kan man ju säga. Man bara kastade av sig kläderna o sprang in i duschen o försökte värma sig.
D fanns ju givetvis varmvatten men ingen annan värme i tältet p folk sprang in o ut så d kom ju in kall luft hela tiden!
En liten hand dusch med en liten stråle vatten försökte man tina upp kroppen med men d hjälpte knappt!
D bara rann lera från kropp o hår o man försökte tvätta av sig så gott det gick. Tyvärr så stängdes ju vattnet av när man på ifrån sig duschen så man tvålade ju in sig fort som fan!
Efter ett tag kom d in en tjej o sa att dom skulle stänga duscharna nu o då va d bara jag kvar sen. Men tanken på att lämna den ändå lilla värme man hade va inte rolig!
D va ganska stort tält o duscharna va på ena sidan o där man hängde av sig va på andra sidan. Så ja sprang till min påse o hämtade den o tbax t duschen för att duscha mig lite till o sen snabbt som satan torka sig o på med kläderna!
Skorna kastade jag på plats men kläderna la jag i en påse o tog med hem för o se om d går o tvätta dom rena.
Väl i bilen hade Chrille satt på stolsvärme åt mig o hög värme. Han frös innan men hade tinat nu. För min del så tog det bra lång tid innan jag blev någorlunda varm igen. 
Men när jag tinat lite iaf så stannade vi på ett Max o åt mat. Helt utsvultna kände vi oss!
Vi va väll hemma o i säng igen vid ca 2 tiden.
Vi somnade jäkligt snabbt kan ja lova!

Så otroligt stolta över oss!
Vi klarade loppet bättre än vi trott o vi kämpade så jäkla bra tillsammans!
Det var verkligen det jobbigaste loppet jag kört hittills men oxå det roligaste!
Mycket lera o utmaningar, precis vad jag tycker e kul!😃
Man fick verkligen ta i med hela kroppen för att ta sig igenom loppet o det känns såhär dagen efter att man har gjort!
Fantastiskt kul att man kan göra en sånhär grej med sin partner oxå. Vi verkligen lyfte varandra o vi har åter igen kommit varandra ännu närmare efter alla dessa utmaningar!
Så otroligt lycklig att jag hittat så rätt tillslut!
Man måste verkligen pussa många grodor innan man hittar sin prins!

nattruset, nattruset2018,

2 kommentarer

Johanna

07 Oct 2018 23:27

Starkt o grymt jobbat 😊

Svar: Tack!😊
isakssonjossan.blogg.se

Mamma

08 Oct 2018 10:14

När jag läser detta så blir jag nästan tårögd av vad ni har kämpat er genom.
Så otroligt starkt jobbat av er att ni klarade loppet och att ni gjorde detta tillsammans.
Ni stöttade o pushade på varandra. O så omtänksamt av Chrille att sätta på stolsvärmen åt dej.
Glad att du hittar rätt kille nu o han är mer än godkänd av mej.
Stolt över er ❤️

Svar: Tack! 😃❤ ja den här gången har jag verkligen hittat rätt!😍
isakssonjossan.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej