Nu har jag sprungit mitt 7:e o sista lopp för i år!
Jag o Chrille sprang Mine to Run!
Det är ett lopp på totalt 8,5 km.
Först startade man med 800 m löpning ovan ytan, på grus, som ledde ner i en gruva.
Vi hade fått en varsin hjälm o pannlampa som va krav att man hade på sig.
Väl inne i gruvan så var d en brant backe neråt i 3 km. Lerigt o rikigt halt!
Dom 3 km va inga problem, vi va inte ens andfådda när vi kom ner så d va en jäkligt härlig start på loppet! Men däremot så va d ju jäkligt halt o ja hade inte direkt de bästa skorna så ja kände hur ja halkade till flera ggr så man vågade ju inte springa på så jätte snabbt där. Men tror att d gick ganska fort ändå.
Väl nere så kom första backen upp o direkt kände man hur flåset slog till!
D va uppåt ett tag o sen en liten nedförsbacke igen där man kunde stanna o ta en selfie i ett upplyst gruvshakt.
Sen va d uppför igen!
2 vätskestationer fanns d iaf vilket va väldigt bra.
Men sjukt jobbigt! Min kondis va helt slut! Jag trodde verkligen ja skulle kräkas flera ggr!
Sista 1,5 km va en spiral uppåt till ytan.
Vi sprang början på den men gick sen resten. Nästan alla gick där. D va sån jäkla lutning så d gick verkligen inte att springa där för mig!
Ja mådde verkligen skit där ett tag!
Inne i gruvan sprang man 6 km.
Efter den brutala spiralen upp så kom man ut i dagsljuset igen. Där fortsatte man 2,5 km på plan mark. Asfalt, grus o lite skog.
Jätte skönt att komma upp o få rikigt luft igen. Luften i gruvan va väldigt bra ändå måste ja säga. D va 12 grader där inne, perfekt att springa i. Men d va skönt att få komma ut i ljuset igen.
Vi fick vatten där igen o sen började vi springa igen.
Men då va kroppen så jäkla slut så d gick knappt att springa. Så sista biten där ute så sprang vi o gick i intervaller.
D stog skyltar hela tiden så man viste hur många km man hade sprungit o när sista skylten 8 km kom så sprang vi o gav allt det sista in i mål!
Vilken känsla när man kom i mål o fick sin medalj!
Loppet hade ingen tidtagning men vi kollade klockan när vi gick i mål o vi vart sjukt stolta över vår tid!
1 timma, 10 min!
Helt otroligt bra måste ja säga själv. Vi sa innan att vi satsade på 1,5 timme. O d blev ju betydligt bättre än så.
Så jäkla jobbigt lopp!
Redan innan loppet konstaterade vi att ja skulle ta slut pga dålig kondis o Chrille skulle ta slut pga orken i benen. O så blev d.
Chrille har betydligt bättre kondis än mig så d va smärtan i benen för hans del som blev jobbig. För min del va benen inga problem men ja fick knappt luft o kunde knappt andas.
Aldrig någonsin tagit ut mig så hårt förut!
Jag e verkligen impad över att vi tog oss igenom loppet på den tiden. Att vi skulle ta oss runt det viste vi, för gå kan man ju alltid. Men att få den tiden i så jäkla brutala backar, d trodde ja aldrig!
Så impad över Chrille som gjort en så otrolig resa d här året o på bara ca 10 månader ha vänt hela sitt liv o nu kunnat springa ett så här tufft lopp! Vilken kämpe o vilket pannben den människan har! Inte många som skulle klarat av allt han gått igenom!
O på allt detta o kämpar själv för fullt i den jävulska spiralen i gruvan så finns han ändå där för mig o bryr sig o hur jag mår o stöttar o puschar så jag tar mig framåt oxå.
Hade jag sprungit detta lopp med någon annan så hade jag troligen behövt stanna flera ggr för att hämta andan men hans stöd gjorde att jag orkade vidare hela loppet utan stopp!
Tack Chrille för allt stöd o för att du e en sån fantastisk person!
Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
❤
minetorun,
3 kommentarer
Anonym
18 Nov 2018 22:24
Bra kämpat båda två! 😊💪🏼
// Johanna (Av någon märklig anledning kan jag inte skriva mitt namn över kommentaren).
Mamma
18 Nov 2018 22:41
Otroligt bra kämpat av er båda två. Ni har pannben båda två som kämpat igenom både lopp o annat för att komma dit ni är idag. 😍
Ida
18 Nov 2018 22:44
Bra jobbat!!
Kommentera