isakssonjossan

Påskveckan blev tung på jobbet och hemma men mest på jobbet då man hinner tänka mer i dessa lugna tider. 

Veckan startade på tisdag eftermiddag med att vi fick reda på att en av våra stammisar hade gått bort. Man kände ju inte honom personligen men han hade ju ändå varit och ätit mat hos oss varje dag under hela den tiden jag jobbat där. Så det blev en dyster städning på jobbet o en tung kväll hemma.

Dagen efter flöt på men vi påmindes ju om att han va borta när han inte kom den tiden han brukade o sen när vi räknade kassan, för vi hade inga kontanter den dagen, det var nästan bara han som betalade kontant.

På torsdagen efter frukosten kom nästa besked. Fick en snap av mamma som skrev att min faster Mauda gått bort. Blev väldigt ledsen såklart.

Hon har kämpat länge med Parkinsons som bara blivit värre o värre, så det var helt enkelt dags nu. På ett sett e d ju skönt för ja tror inte hon hade ett bra liv på slutet, mest sovandes. Men på ett sett så e d väldigt ledsamt att förlora ännu en faster. Känns iaf skönt att veta att hon inte va ensam på slutet, hon hade nån vid sin sida.

Så den dagen va svår att hålla leendet uppe för gästerna. Blev inte bättre av att det bara spelades sorgsna ballader på radion, nära till tårar många ggr.

Så hemma sen va d skönt att mysa ner sig i soffan o krama om mina älsklingar.

Man påminns om hur snabbt livet flyger förbi o hur snabbt livet kan va över. I denna pandemi när man dessutom inte ska träffa sina äldre så e d extra sorgligt att höra hur ensamma folk e och kanske då oxå hinner gå bort ensamma. Extremt tacksam över att jag ändå kan träffa mina morföräldrar fortfarande, även om d inte är på samma sätt som innan utan man får hålla sitt avstånd o så. Träffar dom iaf minst 1 dag i veckan eftersom ja åker o handlar till dom på fredagar. Ibland lämnar jag av en matlåda lr åker till apoteket åt dom lr så, så då får Melissa oxå följa med o självklart oxå hålla sig på avstånd o bara va ute. Skönt att dom iaf har en trädgård att sitta ute i.

För min egen del så känner jag mig oxå väldigt lyckligt lottad över mitt liv. Jag o mina nära har sin hälsa kvar, här hemma har vi jobb att gå till o ja har en underbar liten familj att komma hem till.

Som sagt så hinner man reflektera o tänka väldigt mycket när tråkiga saker händer..

Om d finns en himmel lr liv efter döden så tror ja iaf att mina fastrar e väldigt glada över att få träffa varandra igen nu!

R.I.P

❤